Även bland de som inte tar klimathotet på så stort allvar har det länge funnits en gnagande oro om vad som händer den dag människor i Kina börjar konsumera som vi gjort de senaste årtiondena. Klarar verkligen vår planet av att en miljard kineser bygger lika stora hus, köper lika många bilar och fyller sitt liv med lika mycket prylar som vi gör?

Nu behöver vi snart inte längre fundera över de här frågorna eftersom facit närmar sig i en rasande takt. Faktum är att kineser under 30 år redan gått i samma fälla som oss gällande masskonsumtion och skuldsättning. Jämfört med tidigare generationer spenderar kineser födda efter 1990 otroligt mycket mer pengar på bilar, resor och prylar.

Den nya inställningen till konsumtion har även inneburit en ny inställning till sparande. År 2008 var de kinesiska hushållens genomsnittliga skuld i förhållande till inkomst 43 procent, i dag är den 117 procent. Undersökningar har visat att hälften av alla som tar konsumtionslån i Kina är födda efter 1990 och att de för det mesta tar nya blancolån för att betala av kreditkortsskulder och andra lån.

I en längre artikel om det här fenomenet har affärstidningen Wall Street Journal pratat med ett antal yngre kineser om deras syn på sparande och konsumtion. Det som framkommer är ganska skrämmande. De flesta avfärdar helt den tidigare generationens inställning till sparande, utan säger att ”vi ser pengar som något som ska spenderas” och att ”vi har inget sparande och vi bryr oss heller inte om det”.

En av de intervjuade säger: ”Om du inte lägger pengarna på att berika ditt liv och göra dig lycklig, vad är då meningen? Ska du leva för att spara?”

Ekonomer efterlyste länge en starkare hemmamarknad i Kina för att göra landets tillväxt mer ihållande. Och visst har ekonomin och storföretag som Alibaba och Tencent gynnats av kinesernas nyfunna konsumtionsiver, men baksidan är att landet riskerar hamna i en djup ekonomisk kris längre fram på grund av en alldeles för hög skuldsättning. Så nu är det skuldsättningen, inte den lilla hemmamarknaden som oroar ekonomerna.

Ekonomiska kriser går däremot att återhämta sig från ganska snabbt, men om vi förstör miljön finns det ingen återvändo, åtminstone ingen snabb sådan. Om inte vi, och det här gäller människor i andra länder, hittar andra sätt ”berika våra liv och bli lyckliga” än att konsumera går det snart riktigt illa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s