Därför lönar det sig att placera hållbart

Henrik Herlin på Ålandstidningen (min gamla arbetsplats) har skrivit en riktigt bra recension av min bok “Rädda miljön och bli rik på kuppen”. Ur min synvinkel är analysen av bokens syfte, förtjänster och tillkortakommanden mitt i prick. Han förstår vad jag vill ha sagt och lyfter dessutom fram olika nyanser och tolkningar som jag själv inte har tänkt på. Han har egentligen bara två invändningar mot boken som jag inte riktigt håller med om och som jag tycker det kan vara intressant att diskutera.

Den första invändningen är att placeringar i exempelvis solenergi, vindkraft och återvinning är riskabla eftersom verksamheternas lönsamhet bygger på offentligt stöd. Det stämmer att både vind- och solenergi tidigare var beroende av olika former av offentligt stöd för att gå runt, men tack vare en snabb teknisk utveckling är produktionskostnaderna för förnyelsebar energi i dag lägre än för både kol- och kärnkraft. Den förnyelsebara energin gynnas fortfarande av olika former av skattelättnader och stöd, men är numera konkurrenskraftig på marknadsmässiga villkor.

Och visst kan som Henrik Herlin skriver enskilda politiska beslut förändra lönsamhetskalkylerna för bolag verksamma inom förnyelsebar energi och återvinning, men det här gäller för samtliga branscher. Jag skulle till och med hävda att risken för politiska beslut som sätter käppar i hjulen för lönsamheten är betydligt större för de branscher som bidrar till stora utsläpp av koldioxid än för hållbara branscher.

Till exempel består oljebolagens största tillgångar av oljereserver som forskarna säger inte får användas om vi vill undvika en klimatkatastrof. Vad är då mer sannolikt: att politikerna fattar beslut som kraftigt minskar oljereservernas värde eller att de fattar beslut som gör det olönsamt att producera sol- och vindkraft?

Henrik Herlins andra invändning är att det kan vara kontraproduktivt att investera i miljöbolag eftersom det kan driva upp bolagens aktiekurser, vilket i sin tur skrämmer bort institutionella placerare. Jag skulle hävda att det är precis tvärtom. Anledningen till att jag investerar i hållbara företag är just för att driva upp deras aktiekurser och på så sätt ge dem en konkurrensfördel mot ohållbara bolag.

Att jag och andra miljöintresserade med mig gör på det här sättet innebär att aktiekurserna i hållbara bolag stiger, vilket de fortsätter att göra i takt med att fler och fler väljer att investera hållbart. Att ett bolag har ägare som fortsätter äga aktierna i vått och torrt och kontinuerligt driver upp kurserna på det här sättet tycker jag låter som en drömplacering för stora institutionella placerare.

Genom att vi vanliga sparare dessutom placerar i hållbara fonder hos stora kapitalförvaltare som Blackrock, väljer miljöfonder i vårt eget pensionssparande samt sätter tryck på exempelvis landskapets pensionsfond att placera hållbart har de stora institutionella placerarna heller inget val: de måste sätta pengarna i hållbara bolag även om de tycker att kurserna är för höga på grund av att placerare med ett miljöengagemang drivit upp dem.

Avslutningsvis vill jag betona att det inte finns några givna svar på frågorna om vilka politiska beslut som fattas i framtiden, vilka branscher som firar störst framgångar på börsen om tio år eller vilket som är det mest effektiva sättet för en placerare att jobba för en omställning till ett mer hållbart samhälle. Det bästa vi kan göra är att ha en seriös diskussion om de här sakerna, vilket jag är glad att Henrik Herlin bidragit till genom sin recension.

Veckans hållbara aktie: Covanta

Vad gör bolaget?

Amerikanska Covanta äger och driver drygt 40 kraftvärmeverk för avfallsförbränning, som dels omvandlar avfall till energi, dels återvinner olika sorts metaller. Avfallshanteringen står för ungefär 70 procent av bolagets intäkter och de cirka 10 miljoner MWh energi bolaget producerar står för knappt 20 procent. Bolaget är i första hand verksamt i USA.

Varför är bolaget hållbart?

Är kraftvärmeverk för avfallsförbränning en del av ett hållbart samhälle? Är det hållbart att omvandla sopor till energi? I en mening är svaret nej. I cirkulärt samhälle producerar vi inte stora mängder avfall (helst inget avfall alls), så verksamheter som omvandlar avfall till energi blir förhoppningsvis överflödiga i framtiden.

Men som jag ser det är den här typen av verksamhet ett nödvändigt mellansteg till ett hållbart samhälle. I dag hamnar enorma mängder avfall på deponier världen över, vilket bland annat leder till enorma utsläpp av metan. Om avfallet i stället skulle hamna i Covantas anläggningar skulle det uppstå mycket stora miljövinster, trots att det bästa förstås vore om det inte uppstod något avfall från början.

Om Covanta tog hand om allt avfall i USA som i dag hamnar på tippen skulle minskningen av växthusgaser vara lika stor som om 60 stora kolkraftverk skulle stänga. Om företagets metod för att ta hand om avfall fick global spridning skulle CO2-utsläppen minska med 3,7 miljarder ton årligen och det skulle produceras lika mycket energi som alla världens kärnkraftverk, gånger två. Sådana siffror går inte att skoja bort.

Trots det är frågan om bolagets hållbarhet knepig. Bolaget har fått kritik från zero waste-håll och som jag ser det ligger aktiens potential i att företaget på ett trovärdigt sätt verkligen lyckas visa på verksamhetens miljövinster.

Covanta är en av de hållbara placeringar jag skriver om i boken ”Rädda miljön och bli rik på kuppen”. Boken går att köpa här.

Fotnot: Jag äger själv inte några aktier i Covanta och har heller inte för avsikt att köpa några aktier den närmaste framtiden. Det här inlägget varken något köpråd eller någon finansiell rådgivning.

Veckans hållbara aktie: Midsona

Vad gör bolaget?

Midsona är marknadsledande i Norden inom området hållbara och ekologiska livsmedel samt andra typer av hälsoprodukter. Företaget har åtta egna varumärken som prioriteras, bland annat Urtekram, Kung Markatta och Davert. Vi pratar med andra ord om ett företag som säljer allt från ekologiska knäckebröd till kokosolja och vitamintillskott.

Varför är bolaget hållbart?

Ungefär hälften av Midsonas försäljning utgörs av ekologiska livsmedel och bolagets affärsidé är, som nämndes ovan, att erbjuda produkter inom hälsa och välbefinnande. Midsona har ett starkt fokus på ekologiska och i synnerhet växtbaserade produkter.

Det råder ingen tvekan om att vi har att göra med ett hållbart bolag som i stor utsträckningar producerar klimatlösningar. Ju bättre Midsona lyckas marknadsföra och sälja sina produkter, desto fler väljer bort animaliska produkter eller produkter med många tillsatser till förmån för växtbaserade och naturliga alternativ.

Förutom att Midsonas produkter har en given plats i det hållbara och klimatanpassade samhället bidrar företaget till omställningen på andra sätt än genom de produkter det säljer. Till exempel har bolaget skrivit under Transportinitiativet 2025. Midsona använder även förnyelsebar energi i mycket hög grad.

Vad är det för typ av aktie?

Midsona är en förhållandevis populär aktie bland svenska småbolagsfonder. Bolagets fokus ligger i första hand på tillväxt, där målet är att växa med 15 procent per år både genom uppköp och organisk tillväxt. På samma gång har företaget som mål att dela ut minst 30 procent av av vinsten varje år (direktavkastningen är just nu 2,3 procent). Företaget har absolut potential att växa, men baksidan är att tillväxten hittills skett genom en ganska hög skuldsättning vilket gör aktien till en förhållandevis riskabel placering.

Midsona är en av de hållbara placeringar jag skriver om i boken ”Rädda miljön och bli rik på kuppen”. Innan du väljer att placera dina pengar i detta eller något annat miljöbolag, läs gärna om de strategier för hållbara placeringar jag skriver om i boken. Den går att beställa här.

Fotnot: Jag äger själv inte några aktier i Midsona och har heller inte för avsikt att köpa några aktier den närmaste framtiden.

Veckans hållbara aktie: Stora Enso

Vad gör bolaget?

Stora Enso, med huvudkontor i Helsingfors, är en skogsindustrikoncern. Förutom byggmaterial (i trä förstås) och papper säljer företaget främst biomassa samt olika typer av förpackningar, bland annat gjorda av kartong.

Varför är bolaget hållbart?

Stora Enso kallar sig själv för ”The renewable matrials company” och koncernen gör skäl för sitt egenvalda smeknamn. För några år sedan var tongångarna inte direkt positiva gällande skogens och papprets framtid i och med att allt skulle digitaliseras, men nu våras det för träden! I takt med att vi måste fasa ut fossila bränslen och traditionell plast är skogen är förnyelsebar resurs som kan spela en viktig roll i omställningen till ett klimatsmart samhälle.

En stor del av Stora Ensos produkter fyller kriteriet att ju högre efterfrågan på dem, desto bättre för miljön. Förutom att trä är ett miljövänligt byggnadsmaterialet är Stora Enso i framkant vad gäller utvecklingen av material och förpackningar som kan ersätta traditionellt plast. Företaget tillverkar till exempel biokompositmaterial, biobaserade kemikalier och hållbara livsmedelsförpackningar. I oktober 2019 lanserade bolaget en klimatvanlig tub i kartong som till exempel kan används för hudkrämer.

Stora Ensos klimatvänliga tuber av kartong ska ersätta plastditon.

Förutom att produkterna i sig kan sägas vara klimatlösningar bedriver företaget i övrigt ett bra hållbarhetsarbete och rankas som ett av de miljövänligaste skogsindustribolagen i världen. Stora Enso har fortfarande vissa miljöutmaningar – bland annat leder bolagets energiförbrukning till betydande utsläpp av koldioxid. Men koncernen jobbar hårdare än de flesta av konkurrenterna för att minska sin klimatpåverkan.

Vad är det för typ av aktie?

Jag ser Stora Enso som en förhållandevis bra utdelningsaktie. Det handlar inte om ett förhoppningsbolag med en enorm tillväxtpotential, utan ett välskött nordiskt storföretag som har för vana att alltid betala ut dividend till sina ägare.

Dividenden har höjts tre år i rad och ligger nu på en rekordnivå med en direktavkastning på cirka 4,4 procent, betydligt högre än de 3 procent jag brukar vilja se i mina utdelningsaktier. I december 2019 får företaget dessutom en kvinna som vd när Annica Bresky tar över, vilket förstås är roligt.

På samma gång har inte aktien utvecklats direkt lysande under 2019 och den har dessutom en tendens att svänga ganska mycket upp och ner. När jag skriver det här i oktober 2019 äger jag inga aktier i Stora Enso, men det är möjligt att jag köper senare i år eller i början av nästa för att addera ytterligare en hållbar utdelningsaktie till min portfölj.

Uppdatering: Jag köpte en aktiepost i Stora Enso den 14 oktober 2019.

Stora Enso är en av de hållbara placeringar jag skriver om i boken ”Rädda miljön och bli rik på kuppen”. Innan du väljer att placera dina pengar i detta eller något annat miljöbolag, läs gärna om de strategier för hållbara placeringar jag skriver om i boken. Den går att beställa här.

Vi måste ha större krav än så på en ”hållbar portfölj”

I dagens nummer av Dagens Industri (den 9 oktober) tipsar tidningen om nio olika bolag som kan ingå i en slags hållbar basportfölj. Aktierna har valts ut både genom en traditionell bolagsanalys samt genom att titta på hur mycket koldioxid företagen genererar och om de har en uttalad hållbarhetsstrategi. De nio bolag som enligt DI både är hållbara och kan ge en bra avkastning i framtiden är:

  • ÅF Pöyry
  • Tomra
  • Duni
  • Nobina
  • Knowit
  • Vestas
  • Securitas
  • Husqvarna
  • SEB

Att DI väljer att lyfta fram hållbara bolag är bra – betydligt bättre än att tipsa om de bästa oetiska bolagen, vilket tidningen gjorde för någon vecka sedan. Tyvärr ställer tidningen i likhet med de flesta andra inte tillräckligt strikta krav för när ett bolag kan anses vara hållbart. Det räcker inte med att företaget släpper ut lite koldioxid eller har en hållbarhetsstrategi. För att ett företag på allvar ska bidra till en bättre miljö och en klimatomställning måste även de här två villkoren uppfyllas:

  • En ökad efterfrågan på företagets produkter eller tjänster leder till lägre utsläpp av koldioxid och en bättre miljö.
  • Företagets produkter eller tjänster har en given roll i det hållbara samhället.

Ta till exempel Securitas eller Husqvarna, där bolagets tillverkning av robotgräsklippare lyfts fram. Hur blir vår miljö bättre av att fler efterfrågar bevakningstjänster eller robotgräsklippare? Har bevakning och gräsklippande en given roll i det hållbara samhället?

Svaret är givetvis nej. Bevakning är på sin höjd ett nödvändigt ont medan vårt odlande av gränsmattor är direkt skadligt för miljön. En välklippt gräsmatta producerar på sin höjd lite välbefinnande för ägaren samtidigt som det går åt enorma mängder rent vatten för att få dem att växa. Dessutom är välklippta gräsmattor ett hot mot den biologiska mångfalden och robotgräsklippare har visat sig vara väldigt farliga för igelkottar.

Vissa av företagen på listan är hållbara på riktigt, till exempel återvinningsjätten Tomra eller Vestas Wind System. Både återvinning och vindenergi har en given plats i det hållbara samhället och ju större efterfrågan på Tomras återvinningsmaskiner eller Vetsas vindturbiner, desto bättre. Så bra jobbat DI att ni lyfter fram hållbara aktier, men ställ hårdare krav nästa gång!

Nu går Kina i samma fälla

Även bland de som inte tar klimathotet på så stort allvar har det länge funnits en gnagande oro om vad som händer den dag människor i Kina börjar konsumera som vi gjort de senaste årtiondena. Klarar verkligen vår planet av att en miljard kineser bygger lika stora hus, köper lika många bilar och fyller sitt liv med lika mycket prylar som vi gör?

Nu behöver vi snart inte längre fundera över de här frågorna eftersom facit närmar sig i en rasande takt. Faktum är att kineser under 30 år redan gått i samma fälla som oss gällande masskonsumtion och skuldsättning. Jämfört med tidigare generationer spenderar kineser födda efter 1990 otroligt mycket mer pengar på bilar, resor och prylar.

Den nya inställningen till konsumtion har även inneburit en ny inställning till sparande. År 2008 var de kinesiska hushållens genomsnittliga skuld i förhållande till inkomst 43 procent, i dag är den 117 procent. Undersökningar har visat att hälften av alla som tar konsumtionslån i Kina är födda efter 1990 och att de för det mesta tar nya blancolån för att betala av kreditkortsskulder och andra lån.

I en längre artikel om det här fenomenet har affärstidningen Wall Street Journal pratat med ett antal yngre kineser om deras syn på sparande och konsumtion. Det som framkommer är ganska skrämmande. De flesta avfärdar helt den tidigare generationens inställning till sparande, utan säger att ”vi ser pengar som något som ska spenderas” och att ”vi har inget sparande och vi bryr oss heller inte om det”.

En av de intervjuade säger: ”Om du inte lägger pengarna på att berika ditt liv och göra dig lycklig, vad är då meningen? Ska du leva för att spara?”

Ekonomer efterlyste länge en starkare hemmamarknad i Kina för att göra landets tillväxt mer ihållande. Och visst har ekonomin och storföretag som Alibaba och Tencent gynnats av kinesernas nyfunna konsumtionsiver, men baksidan är att landet riskerar hamna i en djup ekonomisk kris längre fram på grund av en alldeles för hög skuldsättning. Så nu är det skuldsättningen, inte den lilla hemmamarknaden som oroar ekonomerna.

Ekonomiska kriser går däremot att återhämta sig från ganska snabbt, men om vi förstör miljön finns det ingen återvändo, åtminstone ingen snabb sådan. Om inte vi, och det här gäller människor i andra länder, hittar andra sätt ”berika våra liv och bli lyckliga” än att konsumera går det snart riktigt illa.

Ju fler saker du köper, desto fler saker behöver du

Går det att säga att vi köper för mycket saker? Ur en miljösynpunkt är svaret definitivt ja. Förutom att tillverkningen av alla grejer vi samlar på oss utarmar jordens resurser och bidrar till klimatförändringen hamnar varje år ungefär tio miljoner ton plast i världshaven. Men går det att säga att vi även ur en rent privatekonomisk synvinkel köper för mycket saker?

Enligt grundkursen i nationalekonomi är svaret på frågan nej. Vi är rationella individer med fullständig information som är kapabla att fatta de ekonomiska beslut som vi själva har störst nytta av. Om vi tar ett sms-lån för att köpa en ny spelkonsol, tio nya spel och ett nytt ljudsystem är det för att vi själva anser att det är värt det.

Men riktigt så enkelt är det inte. Vi är inte alltid speciellt rationella och vi saknar ofta information och kunskap för att kunna fatta bra ekonomiska beslut. När vi köper på oss saker överskattar vi systematiskt hur lyckliga de här sakerna gör oss samtidigt som vi underskattar vilken effekt reklam har på oss och hur stor nytta det skulle göra att spara pengarna i stället.

Ett annat intressant fenomen som får oss att köpa mer än vi egentligen behöver är den så kallade Diderot-effekten. Den här effekten uppstår eftersom olika saker har en tendens att komplettera varandra , vilket innebär att nu du köper en sak skapas ett nytt behov av att köpa andra, kompletterande saker.

Säg att du köper en ny spelkonsol. Du skapar då ett behov av att köpa spel till din konsol, kanske en ny bekvämare fåtölj att sitta i medan du spelar, en ny större tv och en bättre ljudanläggning. Köpet av spelkonsolen skapar en kedjereaktion av utgifter du inte kunde förutse när du fattade beslutet att köpa den. Om du hade vetat hur stora utgifter köpet av konsolen skulle leda till hade du kanske aldrig köpt den från början.

Diderot-effekten leder därmed till det lite märkliga fenomenet att ju färre nya saker du köper, desto mindre är ditt upplevda behov av nya saker. Du mildrar inte suget efter nya saker genom att köpa saker, du förstärker det. Det är bland annat därför många av oss skulle känna oss lyckligare om vi köpte färre saker, trots att grundkursen i nationalekonomi kanske säger något annat.

En hållbar utdelningsaktie

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om utdelningsaktier där jag nämnde att kanadensiska Algonquin Power & Utilities Corp just nu lever upp till de krav jag ställer på utdelningsaktier för att jag ska överväga en investering. Därför valde jag att under första halvan av juni 2019 köpa in mig i bolaget.

Enligt mitt sätt att se på aktien erbjuder bolaget klimatlösningar, aktien svänger inte så mycket upp och ner i värde, dividenden är hög och företaget verkar dessutom ha goda förutsättningar att fortsätta växa och höja sin utdelning. Så värst många andra aktier som lever upp till alla de här kriterierna, speciellt att bolaget måste ha en tydlig miljöprofil, finns det inte just nu. Åtminstone har inte jag lyckats hitta dem.

Aktien har ett beta-tal på 0,49, vilket innebär att den inte varierar speciellt mycket i värde. Om börsen till exempel faller med 1 procent i morgon faller Algonquin Power & Utilities Corps aktie sannolikt bara med 0,49 procent. Omvänt stiger heller aktien inte ligga mycket när börsen går upp. Sett till historiska data är det med andra ord en aktie med förhållandevis låg risk.

Aktien har just nu en direktavkastning på 4,6 procent, det vill säga med god marginal över de 3 procent jag vill se i mina utdelningsaktier. Det som är extra roligt är att bolaget har höjt sin dividend åtta år i rad, vilket talar för att utdelningarna kan fortsätta öka eller åtminstone inte sjunka.

Bolaget består i huvudsak av tre delar: en del som levererar gas, vatten och elektricitet till nästan 800.000 kunder i Nordamerika, en del som producerar förnyelsebar energi (främst vindkraft men även sol- och vattenkraft) och sedan en internationell del. Verksamheten innebär både ett stabilt och till stora delar inflationsskyddat kassaflöde samt en förutsägbar tillväxt tack vare de många projekt som snart tas i bruk, inte minst inom vindkraft.

Jag går verkligen igång på det här bolaget. Företaget gör faktiskt en insats för att fasa ut kolkraften i Nordamerika, det har ett seriöst hållbarhetsarbete och tjänar dessutom pengar åt sina ägare. Att investera i ett sådant bolag gör att klimatomställningen och utfasningen av kolkraften går ännu snabbare. Om aktien dessutom fortsätter stiga är den goda insatsen för miljön förenat med en riktigt bra avkastning.

Så jag valde att köpa aktier i bolaget, men som vanligt är det här inte ett råd att göra detsamma. Ni som läser det här får fatta era egna investeringsbeslut, det här är bara ett inlägg om en investering jag själv gjort.

Det här slösar flest sina pengar på

Wall Street Journal publicerade nyligen en intervju med en expertpanel bestående av nobelpristagare i ekonomi, professorer, psykologer och privatekonomer för att försöka svara på frågorna vad människor slösar mest pengar på och varför.

Svaren är kanske inte så överraskande, men de får en ändå att tänka till kring sin egen livsstil och sina egna vanor. Bland de saker människor slösar mest pengar nämner experterna:

  • Alldeles för stora hus.
  • Små, dagliga inköp som hämtkaffe eller mineralvatten.
  • Snacks.
  • Saker och tjänster som vi köper för att imponera på andra, allt från lyxbilar till märkeskläder.

I intervjun förklarar experterna att vi gör många av de onödiga inköpen för att verka framgångsrika, för att det blivit en vana eller på grund av bristande planering. Vi behöver inte kanske ett så stort hus, men det är ett sätt att signalera till vår omgivning att vi har nått framgång i livet. Mycket av de vi lägger pengar på tänker vi inte ens på eftersom räkningarna betalas automatiskt (till exempel för olika streamingtjänster) och vi tvingas äta lunch ute eftersom dålig planering gör att vi inte får med oss lunchlådor. Välbärgade personer tenderar att slösa pengar på extravaganta upplevelser, vanligt folk på onödiga saker.

Experterna kommer med ett par tips på hur det går att minska sina onödiga utgifter:

  • Börja kontrollera vad du faktiskt lägger dina pengar på, i synnerhet alla dina fasta kostnader som du betalar varje månad.
  • Gör veckomenyer och storhandla.
  • När du får lust att köpa något, lägg 30 sekunder på att fråga dig själv: ”kan jag strunta i att köpa det här?”. Om du väntar ett tag försvinner antagligen köplusten.
  • Läs böcker om hur det går att bo mindre, till exempel ”The New Small House”.

Ha inte bara utdelningsaktier i portföljen

I synnerhet bland många som har sparande som en hobby och som tänker sig att en dag delvis kunna leva på sina investeringar är utdelningsaktier väldigt populära. Det vill säga, bolag som delar ut en stor del av sin vinst till aktieägarna varje år eller åtminstone delar ut en hög dividend i förhållande till vad en aktie kostar i företaget kostar. Tankesättet är att dividenderna är en passiv inkomst som det en dag, bara man sparar tillräckligt mycket, delvis ska gå att leva på.

Tyvärr är nackdelen med den här strategin att värdet på utdelningsaktier sällan stiger lika mycket som börsen i övrigt på längre sikt. En orsak till att många bolag delar ut en stor del av sin vinst är att de inte ser några möjligheter att växa, vilket gör att varken bolagets vinst eller dividend ökar på sikt. I stället hittas börsraketerna bland bolag som i dag går med förlust och inte har några vinster att dela ut, men som i stället växer så det knakar.

Att fylla sin portfölj med utdelningsaktier (eller fonder som investerar i utdelningsaktier) kan därmed vara en mycket dyrt misstag. Din portfölj ökar inte lika mycket i värde som börsen i övrigt och förr eller senare måste de antagligen stagnerande bolag du äger börja sänka sin dividend. Därför är det oftast bättre i ett långsiktigt sparande köpa indexfonder och sälja dem den dag då man behöver pengarna. Det finns även skattemässiga fördelar med att göra så än att förlita sig på dividender för att få ett kassaflöde från sina placeringar.

På samma gång kan det finnas skäl för vissa att ha några bolag med en hög utdelning i sin aktieportfölj, om man nu vill spara i aktier och inte bara i indexfonder. Det bästa är alltid att ha en blandning av utdelnings-, tillväxt- och rena förhoppningsbolag i sin portfölj. Hur den exakta fördelningen bör ser ut beror på en mängd faktorer (där riskvilligheten och tidshorisonten är den största), men att bara satsa på den ena eller den andra typen av aktie är i princip aldrig en bra idé.

Jag har till exempel som mål att skifta över mer och mer av mina besparingar från indexfonder till utdelningsaktier i takt med att jag blir äldre. Men här är det viktigt att inte bara stirra sig blind på aktiernas direktavkastning, utan försöka hitta aktier som både ger en bra dividend och har tillväxtmöjligheter. Jag brukar använda mig av tre enkla kriterier när jag väljer mina utdelningsaktier, där jag förstås bara investerar i gröna bolag:

  • Aktien ska ha betavärde på 1,0 eller lägre (det vill säga den ska inte svänga så mycket upp eller ner).
  • Aktien ska ha en direktavkastning (yield) på minst 3 procent (det vill säga den senaste utdelningen per aktie dividerat med det nuvarande priset per aktie ska vara 0,03 eller högre).
  • Bolaget ska ha höjt sin utdelning flera år i rad och det ska finnas anledning att tro att det här fortsätter framöver.

Att hitta aktier som lever upp till de två första kriterierna är inga problem. Gratistjänster som Yahoo Finance är ett bra sätt att få tillgång till alla relevanta nyckeltal, utan att någonsin behöva plocka upp en miniräknare. Det är heller inte svårt att hitta företag som lyckats öka sin dividend många år i rad, speciellt eftersom vi varit inne i en högkonjunktur ganska länge.

Men att hitta företag som trots att de i dag betalar ut en hög dividend (i förhållande till vad aktien kostar) kan fortsätta växa i framtiden är betydligt svårare. Faktum är att de inte ens ska gå att hitta sådana aktier i en perfekt marknad eftersom alla bolags framtida dividender redan bör vara återspeglade i dagens aktiekurs. Men med lite tålamod går det faktiskt att hitta aktier som lever upp till alla tre kriterier ovan.

Våren 2019 framstår till exempel kanadensiska Algonquin som ett bolag som med råge lever upp till alla mina krav. Jag har valt att köpa aktier i bolaget, men det här ska inte ses som ett råd till någon annan att göra det.